Det finns få känslor som slår den där stunden när arbetsveckan äntligen är över. Datorn stängs ner, väskan ställs undan och framför en ligger två hela dagar som förhoppningsvis inte är fullbokade med måsten.
Åtminstone tills man kommer hem och ser dammet.
Jag vet inte varför städning har en sådan förmåga att hamna på helgen. Under veckan finns det alltid något annat som känns viktigare och så tänker man att ”det där tar jag på lördag”. Plötsligt har man bokat in ett par timmar med dammsugare, badrum och skurhink precis när man egentligen ville göra något helt annat.
Och visst kan jag städa själv. Det är inte problemet.
Frågan är snarare om jag alltid vill använda min lediga tid till det.
Jag har blivit allt mer förtjust i tanken på att köpa mig fri från vissa vardagssysslor när det går. För den som bor i området och funderar på hemstäd Hammarö kan det vara ett sätt att låta någon annan ta hand om en del av veckans måsten. Bara tanken på att öppna dörren efter jobbet och mötas av ett rent, rendoftande hem känns faktiskt ganska lyxig.
Inte lyxig på hotellsvit-och-champagne-vis. Mer på det där vardagliga sättet som man kanske uppskattar ännu mer.
För då kan fredagskvällen börja direkt.
Man kan laga något gott, sjunka ner i soffan eller börja planera helgens lilla utflykt utan att först behöva konstatera att badrummet verkligen borde få sig en omgång.
Och när man reser mycket blir det dessutom tydligt hur skönt det är att verkligen uppskatta sitt hem. Jag älskar att komma iväg, upptäcka nya platser och bryta vardagen, men jag älskar också känslan av att komma tillbaka.
Ett hem behöver förstås inte vara perfekt för att vara en oas. Det får ligga en bok på bordet och en tröja över stolen.
Men om någon annan redan har tagit hand om dammet?
Då tänker åtminstone inte jag protestera.