Jag har funderat på en sak.
Varför känner man ibland att man måste vara dålig på någonting för att få lov att lämna över det till någon annan?
Jag kan städa.
Jag vet hur en dammsugare fungerar. Jag klarar av att torka ett golv utan instruktioner och har genom åren utvecklat en fullt fungerande relation till både trasor och rengöringsmedel.
Det är alltså inte problemet.
Problemet är att jag också kan komma på ungefär hundra saker jag hellre gör.
Och det behöver faktiskt inte ens vara något märkvärdigt.
Jag kan ta en promenad.
Dricka kaffe alldeles för länge.
Åka någonstans.
Läsa några kapitel i en bok.
Eller bara sitta ner en stund utan att samtidigt upptäcka att bordet borde torkas av.
Tid är lite besvärlig på det sättet. Vi får inte mer av den bara för att vi är duktiga och gör allting själva.
Så jag har börjat tänka annorlunda kring sådant som hemstädning Fagersta. Inte som en lösning för människor som inte kan eller vill städa, utan som ett ganska vanligt val kring vad man vill använda sin tid till.
För det finns ju ingen regel som säger att man måste avsky en uppgift för att det ska vara rimligt att köpa hjälp med den.
Om man funderar på regelbunden städning tycker jag däremot att det är värt att tänka igenom vad man faktiskt vill ha hjälp med.
Hur ofta skulle göra skillnad?
Vilka delar av hemmet ska ingå?
Finns det något man gärna fortsätter göra själv?
Och vad vill man att städningen ska frigöra tid från?
Det sista låter kanske lite högtidligt när vi pratar om dammsugning, men jag tycker faktiskt att det är relevant.
För om någon annan tar hand om några av de återkommande sysslorna händer något ganska konkret:
Tiden blir ledig.
Sedan får man själv bestämma vad den ska fyllas med.
Jag hade gärna sagt att jag skulle använda varje sådan timme till något storslaget. Upptäcka nya platser. Lära mig saker. Bli en mer spännande människa.
Sanningen är att jag ibland förmodligen skulle göra absolut ingenting.
Och vet ni vad?
Det räknas också.
Jag kan fortfarande städa.
Jag behöver bara inte bevisa det varje vecka.