Jag vet inte vad mitt hus gör när jag är bortrest.
Förmodligen ingenting.
Ändå känns det alltid som om det har passat på.
Jag kan lämna ett hem som ser fullständigt normalt ut och komma tillbaka några dagar senare till en lös list, ett handtag som glappar och en hylla som plötsligt ser väldigt sned ut.
Var den verkligen så där innan jag åkte?
Antagligen.
Men jag såg det inte.
Det är något med att komma hem efter att ha varit borta. Man ser sitt eget hem nästan som en besökare under de första timmarna.
Och en besökare är tydligen betydligt mer observant än jag är till vardags.
Den här gången började det med en list.
Sedan såg jag märket på väggen bredvid den.
När jag ändå stod där upptäckte jag att hyllan jag har tänkt sätta upp fortfarande låg på golvet.
Då gjorde jag misstaget att gå ut på altanen.
Det blev en lista
Jag är egentligen ganska förtjust i små hemmafix.
Särskilt sådant som går att avsluta samma dag och ger den där väldigt tillfredsställande känslan av att ha varit praktisk.
Problemet är bara att ett projekt gärna presenterar sina kompisar.
Ska listen bytas behöver jag rätt dimension.
Hyllan behöver skruv och infästning som passar både väggen och det som ska stå på den.
Utomhus behöver material och ytbehandling klara helt andra förhållanden än inne.
Plötsligt har jag skrivit en inköpslista.
Den som besöker en bygghandel Trollhättan kan därför behöva betydligt mer än bara själva virket. Beroende på projekt kan det handla om allt från skruv, beslag och färg till verktyg och andra byggmaterial.
Och här kommer min favoritdel:
Att fråga.
Jag tycker mycket om butiker där man kan gå in och säga något i stil med:
”Jag behöver en sån där… fast lite längre.”
Sedan gör man en tveksam gest med händerna.
En kunnig person ställer tre frågor och lyckas på något sätt förstå exakt vad man menar.
Det är en underskattad kompetens.
För rätt material spelar faktiskt roll. En skruv är inte bara en skruv, träslag har olika egenskaper och det som fungerar fint inne behöver inte vara lämpligt ute. Mått är dessutom betydligt enklare att kontrollera hemma än när man står i butiken och försöker minnas om listen var 45 eller 55 millimeter bred.
Det har jag lärt mig den hårda vägen.
Så numera fotograferar jag, mäter och skriver upp innan jag åker.
Väldigt organiserat.
Nästan misstänkt organiserat.
Sedan kommer jag hem, börjar med den lösa listen och upptäcker ytterligare två saker som behöver fixas.
Jag vet fortfarande inte vad huset gör när jag reser bort.
Men jag börjar misstänka att det planerar.