Brasilien är ett häftigt land och ser helt olika ut, beroende på var man är. Kanske inte så konstigt eftersom det är så enormt stort. Vi hade tidigare varit i norra delen, Fortaleza och i Panaibadeltat, men även i Rio de Janeiro. Den här gången var det dags för lite mer av den södra delen och vi började med en s.k  ”utvärderingsresa” till Ihlabela utanför São Paulos kust. Vi var ”testpiloter” och skulle, tillsammans med några andra, testa det som resmål åt en resebyrå. Det fanns egentligen inga andra turister än brasilianarna själva där och vad jag vet finns det fortfarande inga organiserade resor dit från Sverige. Ön är gudomligt vacker och det var som att gå omkring i ett vykort. Ihlabela betyder den vackra ön, och det var inte svårt att förstå varför.

Det tog oss 36 timmar från att vi checkade in på Landvetter tills att vi kunde sätta nyckeln i vår ”cabin” på Ihlabela. Vi flög via Paris, Caraccas och Sao Paolo. Sedan blev det fyra timmars bussresa till kusten och ett litet skutt med en färja innan vi var framme. Det visade sig att vi skulle bo i en tropisk/botanisk trädgård. Det var som en handelsträdgård fast större! Häftig miljö och vi fick nästan schasa undan kolibrierna när vi skulle äta frukost – nä nu överdriver jag nog lite, men de fanns där och var precis så vackra som man föreställer sig dem. Vi bodde väldigt enkelt. (Längre fram på resan skulle vi komma ihåg det som på snudd lyx….)  Men vad gjorde det i den miljön, och med en papegoja i trädet alldeles utanför fönstret 😉

Vi var ett gäng glada och ganska vana resenärer som ”intog” ön. Några drabbades av att behöva flytta lite fram och tillbaka, några (kanske jag med) tyckte inte att informationen riktigt funkade och vi alla var lite småsura över att det var så svårt att hitta nåt ställe att äta på. Det visade sig att vi var där på riktig lågsäsong så flera restauranger var stängda men också att brasilianarna äter sitt huvudmål på dagen och bara nåt lätt på kvällen. Säg det till ett gäng vikingar som försöker ladda in så mycket som möjligt till frukost, tar nån sallad till lunch och går halva dan och laddar för den där lååånga och goooa middan. Tjosan, vad vi bedrog oss. Det blev istället hamburgare på bensinmacken och pizza. Fast pizzan var kanske den dyraste men framför allt godaste jag någonsin ätit!!! Det blev tidiga kvällar och ändå lite sena mornar. Förmodligen behövde både jag och C slappa av och ”sova i kapp”.

Jag och C åker ju aldrig på ”bara-ligga-på-beachen-under-ett-parasoll-och-sola”-semestrar. Inget fel på det, det är bara så att vi får myror i kroppen och/eller blir uttråkade ganska snabbt. Det innebär inte att vi inte uppskattar en fin strand… Den första veckan på Ihlabela blev ändå lite av bad-och-sol och helt underbar! Vi strosade, och promenerade, och vandrade och strosade lite igen. I bland på den 32 km långa stranden, ibland några 10-tals meter därifrån på vägen som gick drygt 8 mil från norr till söder.

De små byarna eller tätorterna låg som ett pärlband och med vattenhål på lagom avstånd. Precis så där långt ifrån så att man längtade lite, men lagom så att man ändå tyckte att man gjort sig förtjänt av det. När jag rannsakar min beskrivning så får jag nog ärligt erkänna att attans vad tätt de låg 🙂 Hindrar ju på intet sätt att vi ändå gjort oss förtjänta av den dagliga dosen av caipirinha, eller hur?  Egentligen smakar det rävgift gjort på hembränt, men man vänjer sig och när jag upptäckte att man kunde få dem gjorda på passionsfrukt så var jag fast. ”Mer än en om dagen och du får snart gå till doktorn med magen”.

När vi inte strosade så åkte vi lokalbuss. Det är fantastiskt roligt, särskilt som man ibland inte riktigt vet vart man hamnar… Bussarna på Ihlabela spelade ofta, och högt, ”popmusik” och alltid med ett inslag av lite go samba. Lokalbefolkningen tyckte nog att jag var lite konstig, när jag satt och gungade, log och stampade takten!

Ja, dagarna fyllde vi med fantastiskt ljus, vackra färger, trevliga människor och en känsla av total avslappning. Man kan ha det sämre, och det var väl tur för ”lyxtillvaron” skulle snart försvinna…