Efter en 9 timmar låååång, och tidvis skumpig resa i en liten buss från Campo Grande kom vi äntligen fram till lodgen i Pantanal, detta enorma område som täcker delar av Brasilien, Paraguay och Bolivia. Med en areal på uppemot 200 000 km² under regnperioden är Pantanal världens största våtmark. Även här var vi testpiloter och skulle känna av och testa om det kunde vara något för svenska resenärer. Kanske hade våra kommentarer om antalet och storleken på paddorna och kackerlackorna som i ett stort antal befolkade lodgen ( och då pratar vi om stoooooora och många) haft inverkan på att det inte riktigt är en vanlig charterresa man gav sig in på, betydelse för att resebyrån la ner tankarna på detta resmålet. 🙂

Vi kom egentligen inte dit som var planerat för tack vare att regnsäsongen var drygt en månad sen, så var floden vid den ursprungliga lodgen alldeles för uttorkad för att vi skulle kunna vara där. Men vi visste ju inte riktigt vad som var planerat, så vi kunde ju varken bli glatt överraskade eller besvikna. Vi fick bara förhålla oss till att det vi trodde/förutsatte inte stämde. Vi trodde t ex att vi hade ett rum för två. Icke sa Nicke! Vi fick bo i våningssängar tillsammans med tre andra par i ett rum. Lite tjurigt en stund, men sen var det faktiskt ganska kul, lite lägerkänsla…. Fast en del kunde ju avstått från att snarka!!!!

Nåväl, strax efter att vi kommit fram – nån gång på eftermiddan – så var det som om nån släckt lampan, satt på högtalarna och framför allt fläkten!!!! Det började blåsa, och sen blåste det ännu mer. Träden började vika ner sig ordentligt och allt som var ”löst” tog vinden tag i. På den stilla och tröga floden blev det riktiga vågor. Vi hade hamnat mitt i en tromb!!!! Strömmen försvann och det gjorde den i hela området. Till vår lodge kom den liksom aldrig riktigt tillbaka. Framför allt var elsystemet inte anpassat för att alla funktioner skulle funka samtidigt. Nu fick vi ”slåss” om de få kontakter som de fick att fungera, någon timma om dan, för att ladda batterierna till i första hand kamerorna. Duschen funkade när den ville och toaletterna inte alls, i bland…. Nu var temperaturen 42 – 44 grader och guiderna trodde att vattentemperaturen i floden var nånstans kring 30. Varmt och svettigt men HÄRLIGT! Nu skulle det riktiga äventyret börja 🙂

Kök – matsal – lounge. Det var här vi hängde på kvällarna. Tack vare att betongen var så skrovlig, så tog sig ormarna inte in…. sa de i alla fall…

 

Fast krabborna gillade att hänga med oss.

Några andra som gillade att ”hänga” med oss var insekter och framför allt kackerlackorna. Så här såg det ut varje morgon när de var ihopsopade…

Världens absolut gladaste värdpar.

Vi pratade inte samma språk med någon av de människor som bodde eller jobbade på lodgen men förstod varandra ändå perfekt. Vår värd och C hade långa och ingående diskussioner om hur vi skulle kunna få lite ström till vårt rum. Han på portugisiska (säkert på nån avig dialekt) och C på engelska. Efter ett tag tror jag tom att C gick över till att prata svenska. Det hade liksom ingen betydelse. Om vi fick nån ström – icke då! Men det hade i alla fall inget att göra med att de två inte var fullständigt överens! Vi hade en fantastisk vecka och insåg väl inte förrän vi åkt därifrån hur enormt långt borta från all civilisation vi varit. Desto närmare var alla djuren och särskilt kajmanerna! Riktigt nära! Härligt, härligt, men farligt, farligt…