Bilderna från vår vecka i Rio de Janeiro har varit borta i flera år, förmodligen i någon/några av alla datorer/minneskort som passerat revy. Äntligen hittade jag i alla fall några i ett inlägg från en gammal nedlagd blogg. I bland är det ju en fördel att saker finns kvar på nätet. Kommer knappt i håg att jag haft den bloggen. Vi tillbringade alltså en vecka i Rio och bodde på ett hotell bara ett stenkast från Copacabana. Vi hade bokat hotellet tack vare att det låg centralt och var billigt.

Vi anlände lagom till lunchtid och kom in i en överfull lobby. Hälften skulle checka ut och den andra hälften ville checka in. Helt plötsligt kommer det fram en bellboy, han tar våra väskor leder oss in i hissen och tar oss upp till 22.a våningen. In i en svit stor som en ordinär 3:a och med fönster från golv till tak med utsikt mot Copacabana. Man va f-n…. vi som bokar budgetrum!!! Nåt måste blivit fel!

Utsikten från rummet, två kvarter från Copacabana

Badrummet var gigantiskt och badkaret som en mindre swimmingpool! Trots 35 graders värme utomhus så var ju C bara tvungen att bada den kvällen och jag hade, på riktigt, funderingar på att sätta igång någon av de två bastuarna som fanns!!!!!

Jag var ju så klart övertygad om att de gjort fel så jag brydde mig knappt om att packa upp. Väntade mig bara att nån skulle knacka på och säga att det bivit nåt fel. Men inget hände och de såg väldans förvånade ut när vi checkade ut och sa att vi – minsann – inte tagit nåt ur den (välfyllda) minibaren. Varför inte, det var ju gratis och ingick i sviten? Vi hade bokat något av det minsta och billigaste rummen men blivit rejält uppgraderade. Lite surt, när man kunde dragit i sig både en och två flaskor av Gula änkan..

Varje eftermiddag passade vi på att bada i poolen på 25:e våningen och C fick för sig att han skulle träna konstsim…

Rio är både vackert, tjusigt och skrämmande fult på samma gång. Vi såg små grupper av riktigt små barn som levde på gatan och en kväll när vi var på väg hem tog en liten ficka C:s hand och frågade; Love, mister? Vissa bilder stannar kvar och hennes vackra men livlösa ögon är en sådan! Mitt i bland all lyx så fanns det mängd med människor som levde helt på gatan, narkomaner, prostituerade och psykiskt sjuka. Fast de värsta var alla de små grupperna av gatubarnen, ibland inte äldre än 5-6 år.

Trots eländet och tragiken så fanns det ju så klart också ett annat Rio, och vi åkte omkring och besökte alla ”måste-ställen” och eftersom det var veckan före karnevalen så såg vi alla förberedelser och allt som byggdes upp. Jag hade försökt få till ett besök på någon av sambaskolorna i favelorna men de hade fullt upp inför karnevalen. Vi fick i stället se samba och plymer på en stor teater. Inte riktigt samma sak kanske men det svängde och plymer är ju alltid plymer.

En sak som jag fortfarande är förvånad över är hur vacker ”Limhamns-Jesus” är. (Den kallas så för att Skånska Cement levererade cement till fundamentet). Den var mindre än jag trodde men mycket vackrare… ”Sockertoppen” på andra sidan stan var också en upplevelse. Jag som är extremt höjdrädd kommer inte ihåg särskilt mycket från linbaneresan upp, men C säger att den var sevärd. När vi väl var där kom ett häftigt åskväder, men utsikten kunde vi inte klaga på….

Utsikten från poolen var inget att klaga över

Copacabana, sedd från Sockertoppen