För några år sedan åkte vi till Ecuador och Galapagosöarna. Visserligen tog resan dit 31 timmar med 4 mellanlandningar (puhhh) men det var det värt! Galapagos 19 öar, varav fem är bebodda, ligger i Stilla Havet 1000 km väster om Ecuador. Blev nationalpark redan 1959 och finns med på UNESCO:s världsarvslista. Allt man hört om orädda djur stämde. Allt från sjölejon som tiggde på fiskmarkanden till de som nästan kröp upp i knät… Nu tänker jag frysa lite i minnen 🙂

Ödlor, ödlor överallt fanns det ödlor. Kanske såg vi under tiden vi var där över 1000 st? På vissa öar var det så tätt så att vi var tvugna att kolla var vi satte fötterna. Trots detta är det risk för utrotning beroende på El Nino som är vanligare nu än tidigare och innebär att det kalla och näringsrika vattnet inte kommer till öarna och då får inte ungarna tillräckligt med näring.

Man är strikt när det gäller att bevara öarna, så det fanns en mängd restriktioner att förhålla sig till. T ex så tror jag inte att man kan ta sig dit, liksom på egen hand. Det måste ske i någon organiserad form. Anledningen till detta är att på vissa öar finns det maxgränser på hur många besökare det får vara per år och säsong. På vissa är det annat som styr, t ex när ödlorna visar tecken på att para sig. Vi var på en ö alldeles full av ödlor, och vår grupp var den sista som fick gå iland.  Guiderna rapporterade via komradio att de sett att nåt var på gång och stoppade till och med de båtar som var på väg dit.

Galapagos betyder sköldpadda och varje ö hade sin egen art av jättesköldpadda. De hade utvecklats olika beroende på vegetation. Fanns det träd och högre buskar så hade de långa halsar.Var det en annan typ av vegetation så kunde de vara kortare, mindre och med kanske kraftigare käkar. På Darwincentret i Puerto Ayuore så födde man upp sköldpaddor för att kunna sätta ut på öarna. I bland kunde man faktiskt se dom ligga som stora stenar på vägarna.

Det var en konstig känsla ibland att röra sig mellan öarna. Det var liksom som om djuren var fria medan myndigheterna hade stenkoll på oss. Man tillåter 70.000 turister per år – kan jämföras med 3,4 miljoner för Liseberg. När vi bytte ö så gick dom minutiöst igenom vårt bagage. Inte för att söka efter droger, utan för att leta ödlor! Tullarnas hundar var tränade på att hitta ödlor. Inte konstigt eftersom de är så ovanliga och tydligen värda jättemycket pengar för samlare…