För några år sedan firade vi min födelsedag i februari på Väderöarnas Värdshus. Det var en gnistrande och iskall helg. Vi skulle bli hämtade från Hamburgsön på lördag fm, men så ringde de och sa att båten frusit inne, men att de skulle leta upp nån annan. Inga problem sa vi, solen bara öste ner och kaffe kan man ju aldrig dricka för mycket. Några timmar senare hade de lyckats hitta en liten arbetsbåt och vips var vi där. Efter en efterlängtad lunch, en promenad kring ön och en liten powernap så var det dags för badtunna och bastu.

Vi var, tillsammans med personalen, 15 personer så det blev snabbt en familjär känsla. Lite som om vi var ett kompisgäng som åkt ut till denna lilla ö tillsammans. Stämningen och bastun var varm men resten var isande kallt! Jag har aldrig i mitt liv haft mössa på i en badtunna (eller i en bastu) men temperaturskillnaden mellan i och ovanför vattnet var väl så där en 55 grader eller nåt, så det behövdes! Jag är ju en riktig badkruka så det blev inget dopp i havet för mig, men C och resten av gänget var i både en och flera gånger! Att de sedan fick bokstavligen skyffla bort isflaken för att komma i verkade de nästan tycka var lite roligt

På söndagen vaknade vi och insåg att isen låg hela vägen ut och förbi Väderöarna. Eftersom det var vindstilla så var det också fullständigt tyst. Inget kluckande, inga vågor och ingen vind. Nästan lite surrealistiskt. Hur skulle vi nu komma hem? Behöver jag säga att det inte kändes som nåt stort problem? Hade till och med varit lite kul att ringa till jobbet och säga att man var infrusen…. 😉 Några timmar senare kom i alla fall vår hjälte – den lille isbrytaren Joel! Jag ställde mig i fören ganska direkt och trots risk för ”frostskador” stod jag kvar hela vägen in till Hamburgsön. Det är kanske en gång i livet man åker isbrytare, och då ska det upplevas! Oavsett om man är fryser såååååååå mycket.

Personalen som också åkte hem berättade att nästan exakt vad de fått in av oss gäster kostade de dem att hyra in den lille isbrytaren. Nu för tiden har de en egen svävare 🙂