Vi gick till Vinga i torsdags kväll. Planen var att segla till Klädesholmen/Mossholmen dan därpå för att träffa goda vänner. Allt var egentligen perfekt, förutom att det är lite surt att ha vinden rätt i nosen – utan vind – om ni fattar. Det var tom så illa att vi startade motorn för att ta oss ut genom Styrsö och Snobbrännan. Upp med seglen ….. och ner igen! Det var nästan bleke så det var bara att låta järngenuan tuffa på. När vi började närma oss Vinga så gjorde jag ett klassiskt fel – kände mig säker!!! Trots att jag stod upp på sittbänken och hade fri sikt, och trots att plottern ”varnade” att jag gick för nära kummeln, och trots att C frågade om jag hade koll så svarade jag Ja, visst. PANG!!!!! Jag ramlade handlöst ner i sittbrunnen och fattade ingenting. Kände att det gjorde ont nånstans men visste inte var. Försökte resa mig upp och blev livrädd, för jag såg inte C. Han hade stått på däck och fixat fendrar och förtampar.
Fick jag bestämma skulle alla grund synas!
Pang så slog vi i igen! Vi hade i och för sig ingen vind men vi hade gått för motor i 5 knop så lite studs blev det. Hade koll nog att lägga motorn i friläge men sen blev det ”svart”. Åt vilket håll skulle jag sätta rodret? Skulle jag gå fram eller backa? Nu dök C upp, hur han fixade att inte ramla i eller slog sig fattar jag inte, förmodligen inte han heller….
Vi kom loss och körde in till Vinga, fick en plats på nocken och AJ,AJ,AJ!!! Att böja sig ner för att fixa några tampar , eller ta emot gick liksom inte. Men med hjälpsamma båtgrannar gick det bra ändå.
Efter en stund så insåg vi att det inte skulle funka att ligga kvar, kunde inte röra mig, så vi lämnade Vinga och tuffade hem. Har nog aldrig varit så glad för riktigt svaga vindar som då. På hemvägen ringde jag 1177 och vi konstaterade att med mina symptom så var det fraktur på revbenen men så länge jag inte hade större problem med att andas så var det bara att åka hem och ”försöka hitta en ställning”. Attans vad ont det gör, men det blir bättre och bättre och jag kan garantera att just den kummeln kommer jag aldrig att gå på igen!!!
Vinga
Men oj. Detta har jag varit ovetande om… Tur i oturen att det gick så bra som det gick. Krya på dig!
Försöker så gott det går, problemet är just nu mest att kunna låta bli att hosta och nysa. Verkar som om jag fått nån liten släng av ”allergi” av nåt slag
Jag vet hur det känns efter tre revbensfakturer i år. Det senaste i Kroatien. Ett tips, andas djupt även om det gör ont. Det förhindrar lunginflammation som annars kan bli en otrevlig följd.
Riktigt eländigt, men går på grund gör vi alla förr eller senare om vi vågar oss utanför farledens trygga markeringar. Skaffa Ipren eller motsvarande och ta regelbundet INNAN det börjar göra ont. Det onda sitter i länge tyvärr.
Stina, snabbt som attan drog jag i mig Ipren och lindade den onda handen med en riktig elastisk binda. Lite har jag allt lärt mig av dig