Om man, som jag, gillar att laga mat och är lite småförtjust i tekniska prylar så är ju den nya spisen en trevlig liten leksak! När nu smak- och luktsinnet sakta börjar komma tillbaka efter drygt en månad med influensa så är det riktigt roligt att försöka lära sig att använda den också.

Min hjärna är inte konstruerad så att jag kan läsa instruktioner/manualer och fatta nåt, nä det är ”trial and error” som gäller för mig. Lättaste sättet att få kläm på induktionshällen är att tänka gasspis, och det har jag haft tidigare, och dessutom har vi ju det i båten, så det var inga större problem. Boosterfunktionen kan man ju bara älska! Fast det där är med kokzoner har jag inte knäckt ännu…

Det riktigt roliga är nog ändå ugnen; varmluft, bryning, torkning, gratängfunktion, pizza, självrengörande m.m Första tanken var att kolla om Chalmers hade nån 20 poängskurs i ”ugnshantering” men jag ska nog kunna fixa det ändå. Helgen har ägnats åt att LAGA MAT! Efter en storhandling så har det bakats pajer, stekts köttbullar och lagats stekar på extremt låg värme under lång tid (saftigare än så kan det inte bli). T om den hederliga gamla lergrytan har kommit fram ur gömmorna. Jag har också torkat tomater som ska få gotta till sig i olivolja. Eftersom jag odlar ganska mycket kryddor under sommaren ska det bli kul att se hur det funkar att torka dem. Blir det bra kan nog mina vänner förvänta sig en och annan burk med kryddor á la Ewa.

Jag däckades av influensan för drygt en månad sedan, det blev lite bättre sen var det ”påt igen”. Även C drabbades och när jag väl lyckats tjata mig till att han tog sin hemska och ihållande hosta till läkaren och det visade sig att han hade lunginflammation insåg jag att jag lät ju lika illa själv. Det var bara att inse att även jag behövde nog lite sjukvård, av nåt slag. Jag är ju inte riktigt känd för att springa ner vårdcentralerna, särskilt inte vid denna typen av sjukdom. Kan ju bero på att jag är extremt överkänslig mot pencillin och skulle det visa sig att även jag hade lunginflammation var det ju ändå inget att göra åt saken. Jag har inte ätit någon form av pencillin eller antibiotika på 35 år, utan klarat av lunginflammationer, halsfluss och ett antal bihåleinflammationer ändå. Så analysen är inte helt fel.

Men nu gick jag ändå iväg och läkaren muttrade lite och konstaterade direkt en luftrörsinflammation. När jag berättade om min allergi så gjorde han nåt ingen annan läkare gjort. Han frågade när, och vad som hänt när jag fick min överkänslighet. Jag berättade och han ringde direkt sin sekreterare och bad henne ta kontakt med Sahlgrenska Sjukhuset för att kolla exakt vad som hänt. Sa, jag att det var 35 år sen?

Sen gick det slag i slag. Han ringde dan därpå och berättade att mina journaler inte fanns kvar på Sahlgrenska – nä, vem hade trott det? – men att de skulle forska vidare på Stadsarkivet i Göteborg. Jag trodde knappt mina öron, men förstod på honom att han tyckte att jag inte mådde så bra och att han inte trodde att kroppen själv skulle fixa det.”Ewa, det ser inte så bra ut….” – muttrade han. Idag ringde han och pratade in på min telefonsvarare att de minsann hittat mina journaler och såg att jag hade haft en ”mycket kraftig reaktion” men att han nu visste vad jag fått och utifrån det visste vad han kunde ge mig i stället!!! Sällan har väl någon studsat så glatt i väg till apoteket för att hämta sin medicin

Detta handlar ju egentligen inte alls om mig, utan om en läkare som bryr sig. En läkare som inser att det inte bara är bättre för mig, utan också så mycket billigare för ”samhället” om man kan förhindra att min inflammation sprider sig , blir värre och i värsta fall innebär en inläggning på sjukhus. En läkare som gör rätt saker – på rätt sätt. Dag – du är en hedersknyffel och jag blev markant friskare bara av att få ditt meddelande! Tänk om fler funkade som dig!

Inte här inte! Köpte en ”bukett” med lingonris, cypress, gran, tall och sälg strax före jul. Även om julen är utstädad för länge sen så får de stå kvar. Titta vad jag hittade – en har slagit ut, och då är det väl inte långt till våren – eller….

Helt plötsligt så slog den till! Hostan och febern. Aj, aj, aj…. vad det är tråkigt Tur i oturen är att jag inte hade några inplanerade möten, utan kunde ”lufsa på”, stöna och stånka lite. Det är viktigt att inse att det ibland faktiskt är helt ok att sänka ambitionsnivån några steg!