Vi ska till Grythyttan…

Vi har ju i flera år försökt att få bord på Noma i Köpenhamn. Noma räknas sedan fler år till en av världens bästa restauranger så det har alltid varit en dröm att få ”lägga-en- halv-månadslön-typ” där. Men inte då – läs mer om mitt elände att boka bordet här. Utan att jag tror på nån konspirationsteori, så är jag övertygad om att inte någon vanlig dödlig lyckas att boka bord där. Det krävs nog ganska goda kontakter i den danska gastronomivärlden för att lyckas med det. Men vem f-n ger upp…

Nåt måste man ju trösta sig med så nästa vecka sticker vi upp i två dagar till Grythyttans gästgiveri. Det gällde att vara om sig ock kring sig så man valde rätt dagar, för både avsmakningsmenyn och á la carte-menyn är olika beroende på vilken dag det är. (OBS – bilderna är ”snodda” från deras hemsida)

Skärmavbild 2016-07-07 kl. 15.31.14

Vi valde detta som avsmakningsmeny:

Skärmavbild 2016-07-07 kl. 15.35.34

Bo ska vi ju också och jag lovar att inte klaga om det blir i detta rummet…

Skärmavbild 2016-07-07 kl. 16.07.32

I vilket fall ska det bli så skönt att åka bort och bara bli lite ompysslade. Vi lever fortfarande i ett litet byggprojekt och först idag blev elektrikern klar så att spisen och ugnarna är inkopplade. Det har varit mycket grillat ett tag…. Nu gäller det bara att skaka liv i rörmokaren också!

Salsa, salsa och så ändå mer salsa…

Vi hade ju många myter och fördomar med oss till Kuba, och frågan var ju vilka som stämde – de flesta visade det sig. Framför allt stämde myten om att det spelades, sjöngs och dansades salsa i vartenda gathörn och krog. Precis överallt!!! Detta gänget var kanske ett utav de charmigaste. Turistfälla, javisst men en trevlig sådan!

Hemma hos Hemingway…

Jag har varit hemma hos Hemingway! Ja han var ju inte där själv, av förklarliga skäl, men hans ”själ” var där. Och en massa av ättlingar till hans sextåiga katter. Hans sista fru Mary Welsh Hemingway tröttnade på att han bodde på hotell hela tiden, och hon ville nog ha lite koll på både alkoholintaget och hans kvinnoaffärer.

Vilket ställe han hade, och vilken fantastisk man han verkade vara. Överallt så ”skröt” barer och restauranger att just de var hans favoritställe. Förmodligen hade de alla rätt för ju längre tiden gick ju mer problem med spriten fick han och de sista åren var det inte mycket med honom. Men han var generös mot vanligt folk och lär ha bekostat skolgång för några av sina arrendatorers barn. Kort sagt – Kuba gillar sin Ernest!

Det var Mary som intresserade sig för inredning och säga vad man vill men den känns fräsch även idag. Skulle nog kunna tänka mig att flytta in direkt 😉

DSC01353

Så här bodde ”tjänstefolket”

 

DSC01356

Ingen fick gå in i huset, utan man fick titta in genom fönster och dörrar

DSC01358

Gillade tidskriftsstället!

DSC01357

Visst kan man tänka sig att sippa på en sval mojito i en av fåtöljerna. Samtidigt som man lyssnar på en intensiv debatt mellan Ernest och kanske Gary Cooper. Eller varför inte Lucky Luciano…

DSC01386

Lite poolhäng?

DSC01393

Hans berömda båt Pilar är uppställd i trädgården

DSC01392

Lär väl ha fångats en och annan svärdfisk i denna stolen

DSC01366

Enligt uppgift så lär det finnas både en Picasso och en Miro.

DSC01365

När Ernest var lite ”trött” eller inte var välkommen i sovrummet sov han i denna sängen

DSC01389

LIte rolig graffiti bland alla bambustänger

DSC01362 DSC01364 DSC01363

Myt nr 3 – Finns det verkligen inget internet på #Kuba…

internetEgentligen har man nog ingen riktig koll på hur uppkopplade och beroende av det kära nätet vi är, men också hur god tillgången är. Nästan var man är kommer i världen så nog sjutton finns det en mast som fixar uppkoppling, och inte sällan kommer strömmen från en dieselgenerator. På Kuba gäller inte denna sanning!

Vi visste att det skulle bli ”problem” och hade mentalt förberett oss på ”radiotystnad”. (Fattar ni, det låter ju helt galet….) Och ”radiotystnad” blev det! En del av våra medresenärer blev alldeles galna och hade svårt att hantera det, men de flesta liksom oss gillade läget. Kunde till och med tycka det var lite skoj.

Skulle man koppla upp sig så gällde det att köpa tid på hotellen. 2 timmar för ca 20 kronor. Inget överpris men då fick man också – typ – ligga raklång på receptionsdisken och vinkla telefonen/paddan/datorn mot nåt hörn där det verkade funka bäst. Det som var bra med detta var att den tid man inte använt (läs kunnat använt) på det ena hotellet kunde man ta med sig till nästa hotell. Vi köpte ett kort för 20 spänn och lyckades inte göra åt det på två veckor 😉

Det lär bara finnas 35 ”hotspots” på hela Kuba, och tillsammans med ytterligare ca 100 intenetcaféer så är tillgängligheten inte särskilt hög.

Vi tyckte ju att det var ganska kul (eftersom vi visste vad som gällde) men för kubanernas skull så behöver de nog tänka till. Eller så är det en del i den politiska strategin…..

Så är myten sann? Ja, det finns nästan ingen tillgång till internet på Kuba!

Lite kubanska inredningstips…

Hotellen vi bodde på var av mycket varierande standard. Allt från ”öststatsarkitektur” där funktion verkade enormt mycket viktigare än form och design. På dessa hotell så verkade även förhållningssättet – ”dög-det-när-det-byggdes-för-30 år-sedan-så-duger-det-väl-nu-och-färgsättningen-blir-nog-snart-modern-igen”. Men vi bodde också på ställen som hade kvar sin 45-50-tals charm och som lät en ana minnen från fornstora dagar. Alltså de dagar när amerikanska maffian levde loppan på Kuba. Sen fick vi ju så klart en riktig favorit i den lilla staden Trinidad. (Mer om det i det kommande inlägget om smarta gräsklippare…)

Men oavsett var vi bodde så möttes vi ofta av små ”konstverk”, det var också ganska vanligt på offentliga toaletter. Enligt devisen man tager vad man haver så kunde det se ut så här;

Lite kul var det, och kan möjligen förklara den, enligt staten, obefintliga arbetslösheten. 2015-11-22 18.59.57

Alla toaletter var bemannade och det var inte enbart toapapper kvinnorna sålde, de pysslade och försökte göra det fint också.

2015-11-27 20.20.06

2015-11-27 20.19.39

Myt nr 2 – Finns det nåt annat att dricka förutom rom…

… Näääääeeee…..

Jag fortsätter att redovisa min seriösa forskning ang ett antal myter om Kuba, och nu har vi kommit till spriten.

Jag är ingen ”spritmänniska”, dricker inte särskilt mycket öl heller. Framför allt dricker jag aldrig eller mycket sällan drinkar, det är mera vin som gäller för mig! Men det där gjordes det stor avsteg från. Fanns ju inget annat att dricka och sprit var ju nästan billigare än vatten! (Nu överdrev jag kanske en liten aning, men ändå….) Med sprit menas i detta sammanhanget alltså rom.

Rom fanns överallt, varenda bensinstation eller vägkrog hade en stor uppsättning. Inte så stort kanske när det gäller utbud, mer i form av många flaskor. För vi såg nästan inget annat än Havanna Club. Jag, som förknippade rom med några dimmiga tonårsminnen av för mycket Bacardi och cola, såg framför mig en ”alkoholfri” semester, o inget fel med det i och för sig men ändå…..

2015-11-17 15.57.52

Jag lärde mig snabbt att gilla Havanna Club å då särskilt den 7- eller 15-åriga mörka. Vi fick lära oss att den skulle vi hantera på samma sätt som fin lagrad whisky. Skulle det blandas så gjorde man det med den ljusa (lite sämre) varianten. Och blandades gjorde det! Det vanligaste var mojito, tätt följd av daiquiri. Det fanns ju också riktigt blaskiga Pina Colada, men då mer på de tråkiga all-in-clusive-hotellen vi ”tvingades” bo på. (Vi åkte med en arrangör , och valde inte hotell själva, och dessutom fanns det knappt nåt alternativ) Daiquri sägs vara Hemingways favorit och uppfunnen på en krog i Havanna som heter La Floridita. Vi har varit där så dit behöver ni inte gå. I fall ni inte har en rent sjuklig längtan efter turistfällor upphöjt till – typ – 25. Har ni det är det faktiskt ganska roligt. Vi hamnade även på en annan turistfälla La Bodeguita Del Medio ( som ju självklart var en annan av Hemingways ”favvokrogar”). Den var helt galen.

DSC01188 DSC01189 DSC01190 DSC01194Hela stället, överallt och även på toaletterna är fullproppade med autografer/namnteckningar. Festligt- fullsatt – folkligt – är väl ord som väl passar in, men det är too much…. Restaurangen hävdar att de var Hemingways favoritbar, men det gör alla andra krogar på Kuba också. Förmodligen har de alla rätt, men mer om det när jag redovisar myten om Hemingway.

Så är myten sann? Ja –  Näää, det finns nästan inget annat att dricka förutom rom.

2015-11-17 17.10.54 2015-11-18 10.58.18 2015-11-19 14.17.42-1

Myt nr 1 – Amerikanska bilar på # Kuba…

En av myterna vi ville ha svar på, när vi var på Kuba i november, var ju så klart om det verkligen bara fanns gamla #amerikanare. Svaret är ett njaaaaäää….. I samband med revolutionen 1958 och det ekonomiska embargot, så ströps ju möjligheterna att köpa nytt, så därför finns det faktiskt en massa gamla (de flesta riktigt sunkiga) bilar kvar, men grejen är att det inte finns särskilt många bilar överhuvudtaget. Kuba har ungefär 12 miljoner invånare och ca 500 000 fordon, varav 250 000 är personbilar. Enligt Auto Motor Sport så är biltätheten i Sverige 47 bilar/100 invånare. Räknar man om detta till Kuba så är motsvarande siffra 0,02. Lite skillnad alltså!

Av dessa 250 000 bilar så finns det  nånstans mellan 50 – 60 000 ”gamla amerikanare”, vilket innebär att de flesta är ganska vanliga bilar, och merparten är asiatiska bilmärken. De vanliga bilarna såg väl ut som här hemma ungefär, men de gamla amerikanarn var oftast ett hopkok av bildelar från andra märken, silvertejp, ståltråd, tuggummi (!!??) och användes också mest som taxi. Men det var inte helt ovanligt med Mercedes, BMW eller Audi heller. Efter Sovejetunionens fall så är Kubas främsta handelspartner Kina och Venezuela så det är väl därifrån de kommer.

Fram tills för 3-4 år sedan var det enligt kubansk lag förbjudet att köpa eller sälja bilar privat, så därför ärvde man i praktiken de gamla bilarna. Eftersom man inte kunde sälja den, eller kunde köpa en ny, så var man alltså tvungen att lappa och laga. Och det syntes!

Vi åkte taxi ganska många gånger och det var i sig en upplevelse. En gång så smällde en fjäder i baksätet av rätt i rumpan, på riktigt. En annan gång var vi helt övertygade om att vi var tvungna att ”putta” bilen upp för uppförsbacken till hotellet vi bodde på. En gång var vår chaffis mer intresserad av filmen på sin Ipad, än på vart han körde… Just denna gången så satt jag i framsätet, hängde armen lite ”nonchalant” ut genom fönstret och klappade/smällde på dörren. (Jaaa, ni vet vad jag menar – tänk Fonzie…) Chaffisen, han som var mer intresserad av tjejerna på paddan, nickade ”godkännande och det kändes som om han tyckte att jag fattade hur man förhåller sig till en gammal Impala… #cred 🙂 Tänk att taxiåkande kan vara så roligt och säga så mycket om ett land!

Så är myten sann? Nej – amerikanarna stod för ca 20 % av alla personbilar, resten var andra och mest asiatiska märken.

Nu kan ni som vill, grotta och goa ner er i bilder på de fina och roliga bilarna.

DSC01309DSC01134DSC01310DSC01404DSC01308DSC01064DSC01405

 

 

Äntligen var det dags för Kuba…

Resmålet har varit på tapeten många gånger tidigare men det har alltid blivit nåt annat. Men i år ”vann” C förhandlingarna, och jag klagar inte. Det ska bli intressant att se hur många av våra fördomar som stämmer:

  • Finns det verkligen bara stora amerikanare?
  • Röker verkligen alla cigarr?
  • Dansas det salsa i ALLA gathörn?
  • Finns det nåt annat att dricka, förutom rom?
  • Har Hemmingway bott i varenda liten by?
  • Finns det verkligen inget internet?

Ja,  det finns många frågor som kräver ett svar!
Dagen började annars lite olustig. Tack vare terrordådet i Paris så var säkerheten förhöjd på Landvetter vilket innebar en ordentlig kroppsvisitering för mig. Det fortsatte sedan med en extra noga kontroll av mitt pass på Schiphol. Jag klagar inte – säkerheten främst – blir väl bara lite fundersam hur de tänkte när de plockade ut just mig 😳.

Nu sitter vi och väntar på planet och hunnit med både cappuccino och en Heineken (man är ju ändå i Holland) trots att klockan inte är mer än 09.30! Är det semestermood, så är det!

Nu hoppas vi väl bara att de flesta fördomarna stämmer, förutom det där med internet. Fast va f-n, det går ju att semestra analogt också…. Jag hoppas ändå på lite uppkoppling då o då för att kunna berätta lite om vad vi ser och gör.

SKRÄCK-blandad förtjusning…

Idag blev det klart vilket hotell vi ska bo på i Havanna. Det måste nämligen den kubanska ambassaden veta innan vi får nåt visum. Hotell Preidente, det låter väl nåt 🙂

Våra resor har ju aldrig fokus på tjusiga hotell (förutom veckan på den übertjusiga resorten i Vietnam, förstås) för vi lägger hellre pengar på upplevelser.  Jag har alltså inga som helst synpunkter på standarden (fast detta ska tydligen vara 4-stjärnigt?) Men kan man inte bli lite orolig när man hör musiken? Som en halvdålig skräckfilm, eller nåt?

Lite konstigt är det allt….. vad väntar oss … och vad har de gjort av alla gäster…. skumt….

Maten är halva resan…

FullSizeRenderMat är en stor och viktig del av våra resor. Mat att äta, mat att titta på, roliga kryddor och konserver att köpa med och framför allt mat på roliga krogar. Den godaste maten (hittills) har nog varit på ett beachschack på en strand i Goa. Deras languster var så färska att de nästan klev på tallrikarna själva. För att inte prata om deras fantastiska pommes frites, som serverades till. Jag är ingen pommes-fantast i vanliga fall men dessa fick mig nästan att börja gråta av glädje. Att sitta under palmtaket med tårna nere i sanden 10 meter från vågorna i Indiska oceanen var ren o skär lycka.

När det gäller den tråkigaste maten får nog hela Sydamerika ta åt sig ”äran”. Fattar inte varför men nästan all mat där är smaklös. Det må vara fantastiska köttbitar, men nästan okryddade och till det en blandning av ris och svarta linser. Även detta okryddat! Fast där finns också konstiga saker att äta som stora vita larver, marsvin och hund… När vi bodde ”hemma hos” en indianstam inne i Amazonas så serverade de popcorn till nästan allting, och jag behöver väl knappast påpeka att de var osaltade!

Blev därför inte särskilt förvånad när resemagasinet Vagabond utsett Kuba till nr 4 av världens sämsta matländer. Ja,ja då tar vi väl med oss lite salt och peppar när vi åker dit i november.