Jag = djurvän, men det finns gränser…

Förra helgen köpte jag en stoooor, fin – och dyr krysantemum, och visst är det kul att det är uppskattat, men ärligt talat inte f-n köpte jag dem för #mördarsniglarnas skull!!!!

Nu är det jag som ska leta upp var man kan köpa nematoder, som tydligen enligt forskning verkar fungera. Äckligt är det, och denna sommaren har vi inte ens en varm och solig dag kunnat gå barfota på gräsmattan!

image

image

Kuba, here we come…

Det kändes som ett step vidare när ett tjockt kuvert landade i brevlådan idag.  Och man inser att en visumansökan till Kuba inte är att  leka med…. Flera sidor instruktioner bara om vad som ska finnas med 😰 fast det ska så klart fixa sig! Vi är på väg! Jaa, eller inte förrän i november, men ändå!

Det finns en fördel med att åka tidigt – 06.30 från Landvetter –  och det är att man är så dj-a trött så man kommer att sova över hela Atlanten! Fast egentligen har det ingen större betydelse, för varken jag eller Calle har nån tydlig dygnsrytm så vi känner nästan aldrig av tidsskillnaden.En 14-15 timmar tar det i alla fall att flaxa över till Kuba.

Jag brukar gå in i ett litet komatillstånd när jag flyger långt. Goa, och mjuka sköna kläder, en tunn filt eller scarf, ”riskudde”, våtservetter och skön kräm att smörja in sig med – sen kan flyget ta hur lång tid som helst! ”Packa” paddan/telefonen med böcker och musik, lite ”analoga” böcker är också bra, ge f-n i alkoholen, men se till att vara mätt och ha gott om vatten, och har man tur kan man götta ner sig i Disneys senaste tecknade filmer…. Om man inte åker med Finnair som inte fattat att även vuxna människor gillar animerade filmer!

Har du inte dåligt samvetet för att du flyger så långt – frågar folk ibland. Inte så mycket, svarar jag! Visserligen flyger vi, men utsläpp av flyg står för ca 2 % av CO2-utsläppen, och vi är jättenoga med att ”jobba och tänka lokalt” när vi är på plats. Vi bor på lokala hotell, äter på små och lokala krogar och försöker gynna det som gynnar människor som bor där! Gynnar det som är ekologisk turism.

image

 

2 x #OrnöRunt…

Det blev en ”utmanande” träningsrunda på torsdagen. Efter lite trix, meck och en extrautur till div affärer så seglade vi ut för att segla #ornörunt-banan. Kändes viktigt att, inte bara bli kompis med båten, utan också att ha koll på kritiska passager, vägval och på banan. Sen var ju båten ny för både mig, Calle och Marianne, Så det var förmodligen en utmaning för Niklas att på en dag få oss att förstå ”vilket snöre som gick till vad”.

Vi började racet på lördagen med att tjuvstarta 1-2 sekunder. Surt som f-n, men vi hade tur som låg nära startbojen så vi tappade inte så mycket. Värre var det när vi lyckades sköra gennakern på första halvinden upp mot Ornö Huvud. Surt…… Men efter att ha ”gnabbats” lite så tog vi nya mentala krafttag och seglade upp oss ordentlig. När vi rundat Ornöhuvud hade vi en sträckbog i 8-11 m/s, som sen blev lite besvärlig när det kom ett ”oväder” över oss och vindarna började snurra runt och gå upp i 15 m/s. Vi var många båtar som broachade och snurra runt ett tag. Men även det fixade vi fint, så efter att ha knött oss igenom Läskiga hålet (ja, det var Marianne som döpte det till det, efter fredagens träning) så var det bara att forsa fram resten av banan i en god och frisk halvvind. Vi landade på 112 av 145 båtar, och kan nog vara nöjda med det, efter vad som hänt.

Att jag sedan äntligen lyckades få träffa Roger Hellström från S/Y Magda i och AQUA-REL i IRL var ju extra roligt, så länge som vi ”pratat” med varandra på sociala medier 🙂

Stockholms skärgård gav i alla fall mersmak!

11348980_10153256351952332_1647108018_n

Vår skörade gennaker Foto: Roger Hellström

2015-05-22 16.06.56

Marianne ser ut att njuta lite

2015-05-22 12.12.49

Niklas och Calle har koll på instrumenten

IMG_3057

Calle har koll på masten… eller nåt. Ingen fattade egentligen vad han kollade på. Tror nog att han bara gillade att stå där i vinden 😉

11377374_10153282055497822_7617414605221986944_n

Det må vara i slutet av maj, men attans vad kallt och blåsigt det är när det blåser i

IMG_3062

Att förtöja vi träd var en liten ny upplevelse för mig

2015-05-22 08.20.21

”Havsorkestern”, en Bavaria 30 och vårt hem för några dagar

 

Lagning, meck och träning…

Vi började med säsongens första båtfrulle, i strålande sol. Prognosen säger propagandavindar hela helgen! Nu är det dags att tejpa gennakern som skörade i går. Inte så farligt men lite tråkigt. När vi trixat färdigt så ger vi oss ut och kör hela banan, så vi känner oss lite mer hemma inför Ornö Runt i morgon. Både med den, båten och varandra. Vi har ju inte seglat ihop sedan SRW i Kroatien i höstas och då på en Salona 38. Nu är det Niklas Bavaria 30 som gäller
image

Filosofin för ett lyckligt liv…

Den senaste tiden har jag varit en riktig gnällspik och ojat  mig mest hela dagarna för min onda fot. Därför kändes det väldigt skönt att titta på Sam Berns när han berättar om sin filosofi för ett ett lyckligt liv. Det får en att tänka till lite! Sam dog förra året, endast 17 år gammal, vilken förebild!

Ju fulare skor ju bättre för fötterna…

Äntligen och slutligen (hoppas jag) har jag fått rätt diagnos på min eländiga fot. Det har varit allt från ”aggressiv” inflammation (???) till hallux valgus, till fel ihopväxt efter mitt benbrott = hopp-i-land-skada för flera år sedan, till en massa andra luddiga tankar. Jag har de senaste åren träffat läkare som, utan att jag ens tagit av skorna, vetat att det varit inflammation, och skrivit ut en hel drös piller. Jag har också träffat läkare som inte velat uttala sig själva utan hänvisat till sjukgymnast. Denna sjukgymnast, tittade, mätte och konstaterade att det var hallux vallgus och att jag skulle undvika att gå och att jag kunde glömma att någonsin skulle kunna ta långa promenader eller springa!!!!???? Jag har också träffat några som tyckt att jag skulle linda foten, ”alltid” ha den i högläge, eller inte brytt sig överhuvudtaget.

Till slut träffade jag en läkare som brydde sig. Hon tyckte t ex att jag skulle röntga foten – redan gjort – sa jag, och berättade att den då remitterande läkaren (efter mitt tjat)  konstaterade att det inte fanns några frakturer. Jag tolkade det som att det inte fanns några nya frakturer, men det visade sig att – HÅLL I ER – i min journal inte fanns nån bild på min ”trasiga” fot utan en helt frisk hand!!!!!!. Behöver jag säga att det inte var mina hand? Kanske att den läkaren borde ha reagerat på varför foten såg ut som en hand….

Nu gjorde vi i alla fall om röntgen och den visade att jag har artros i foten/tåleden. Förmodligen beroende på benbrottet och frakturerna. Jag ville först att det skulle vara en felläkt skada som man kunde operera, gipsa och sen skulle det vara bra, men nu blev det inte så…. Nu måste jag förhålla mig och den största och viktigaste förändringen är att byta ut ( =köpa nya ) skor. De ska vara väldigt dämpande, får inte ha några sydda sömmar över tåleden och nånting som hade med överrullning…. att göra.

SauconySagt och gjort! Jag ägnade lunchen åt att låta Fotriktigt ta hand om mig. Jag gick på band, fotades, spelades in och mättes på alla håll och kanter. Jag fick också tid för att prova ut inlägg. Bankkontot blev lite tjurig men mina tassar jublar och är så glada åt de nya joggingskorna, tofflorna och sandalerna. Mycket kan man säga om skor, men det verkar finnas ett klart samband mellan utseende och nytta. Ju fulare ju bättre, men vem bryr sig?

Det man kan fundera på är ju varför ingen kunde brytt sig tidigare. Ska det vara slumpen som avgör vilken utredning/behandling man ska få. Hur mycket har detta kostat i läkartid och i min tid. Nu har jag ett arbete som gör att jag kan, och får vara, flexibel, men det är inte självklart för alla.  Nu tog det onödigt mycket tid, onödig mycket smärta och onödigt mycket fel använda resurser.

Jag har äntligen lyckats! Kan det ha betydelse att jag är tillräckligt frisk, tillräckligt ”svensk” och tillräckligt påstridig…. Jag tror inte att all kris i sjukvården löses med mer resurser, det handlar om att använda de resurser som finns på bästa sätt!

 

 

Heja Närhälsan i Ulricehamn…

Fick ju en röntgenremiss till Närhälsan I Ulricehamn klockan 08.00 idag. Jag kollade klockan när jag klev in genom dörrarna och då var den 07.58. Gick en trappa upp till röntgenväntrummet, hann inte ens sätta ner rumpan innan jag blev uppropad, in i röntgenrummet, av med sko och strumpa, tre bilder, och när jag gick ut genom dörrarna igen var klockan 08.02!!!! Världsrekord? När ”ryktet” dessutom säger att de är riktigt snabba på att leverera svar så säger jag bara heja, heja! <3

 

I morgon ska tassen fotas…

Äntligen har jag fått en röntgentid för den lilla högertassen. Min nya läkare (som inte bara nöjer sig med att skriva ut piller) har en hypotes, som förövrigt stämmer med min. Jag har aldrig varit bra -alltid haft problem – sedan jag bröt foten, vilket förövrigt skedde  när Ostindiefararen Götheborg ankom till Göteborg 9 juni 2007. Hon håller t ex inte alls med om tidigare diagnoser.

Vi hade planerat att segla ut och möta upp vid Trubaduren på morgonen vid 09.00-tiden och därför skulle vi lägga oss vid Stora Rävholmen  kvällen innan. För er som inte som cruisar i Göteborgs södra skärgård så är det bara ett litet ”skutt”. Förutsättningarna för att ligga i naturhamn var perfekt, strålande sol och nästan ingen vind. Vi gled fram och jag skulle hoppa ner, kanske 1,5 meter men lite sluttande, inga problem. Problemet var väl att jag inte hade skor på mig!!!!! Jag hoppar och hör ett ordentligt ”knäck”. Där satt jag med en bruten fot (visade sig vara 4 ben inuti foten som knäckts) på klippan. På den tiden hade vi en IF, vilket gjorde det lite enklare att ”släpa/hala” ombord mig. Det blev inget möte med Ostindiefararen, utan en smärtsam resa in till hamn och Mölndals sjukhus.

För att göra historien lite kortare, så har foten aldrig varit bra sedan dess och det senaste året har det bara blivit blivit sämre och sämre, och sämre…. Det har också fått konsekvenser att, den snebelastning det innebär att aldrig kunna gå riktigt ordentlig, satt sig i knät, ryggen och höften.

Men nu ska här röntgas och förhoppningsvis ska vi få ett svar.

image

Jag som trodde att jag kunde…

Hela Borås Stad håller på att migreras till Windows 8, och det skulle väl inte bli nån match! Jag som är datorvan, och som andra frågar till råds. Jag som kör Mac hemma och Ipad både hemma och på jobbet och inte har några problem att växla tänk… Trodde alltså inte att det skulle bli några som helst problem. Nu måste alla som ska migreras genomgå ett självutbildning/test för att bli godkända, men eftersom jag fortfarande trodde mig vara ”oövervinnelig” så hafsade jag mig igenom testet. Tyckte väl att det blev lite knepigt och att jag bara gissade, och när resultatet ploppade upp visade det sig att jag missat 49 %. Fatta va!!! Hälften missade jag. Det var bara att sätta igång med instruktioner och övningar och nya test, men eftersom jag prioriterat solen och påsken, så får jag ägna annandag påsk till att göra klart testet, för i morgon är det dags. Det blir dessutom premiär för min nya hybriddator.

Ibland är det faktisk lite roligt när egot får sig en käftsmäll 😉

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 13.55.47