Lovis och Otto – Sveriges yngsta världsomseglare…

12162043974_dc93f58f1f_o

Världsomseglaren  Linda Hammarberg på S/Y Mary af Rövarhamn, och hennes familj har fått flera utmärkelser, t ex

  • Sveriges äventyrligaste familj
  • Sveriges bästa reseblogg 2012
  • Sveriges största reseblogg 2013

Så gissa om jag är glad att hon vill gästblogga hos mig, igen. Se hennes tidigare inlägg här. Nu har de inte bara lyckats segla jorden runt – på riktigt – utan Lovis och Otto har också blivit Sveriges yngsta världsomseglare! Se mer bilder från S/Y Mary:s äventyr på Flickr.

Lindas inlägg handlar om hur det är att vara mamma – och barn – ombord, och visst skiljer det sig lite från våra farvatten och helgseglingar…

”Jag skriver det här till havs. Ombord på segelbåten Mary af Rövarhamn. På väg från Djälvulsön utanför Franska Guyana, till Martinique i Karibien. Sent igår kväll korsade vi den väg vi seglade västerut för tre år sedan. Cirkeln är sluten, vi har seglat jorden runt. Det är min första morgon som världsomseglare. Vi seglar bidevind, sjön sköljer över däck och stänker in över sittbrunnen. Vi har ingen sprayhood, så jag nöjer mig med att titta ut då och då.

Jag sitter vid navigationsbordet. Min sjuåriga dotter vrider sig i kojen bredvid, hon vaknar snart. I förpiken sover hennes lillebror Otto. Han sover fortfarande djupt, trots att båten stampar så att han nästan lyfter från madrassen. En gång tittade han yrvaket ut från sin koj och berättade att han vaknade av att han slog rumpan i taket. Han log med hela ansiktet, tyckte det var roligt.

12334104105_58cd250614_o

Vi möts ibland av oförstående. Hur är det över huvudtaget möjligt att segla omkring ute på haven med små barn? Och varför? De kan liksom inte förstå. När de tänker på hur de själva bävar för helgens tre timmar långa båttur över fjärden. Så nu när Ewa har bett mig skriva ett inlägg här på hennes fina blogg, så tänkte jag att jag skulle ta tillfället i akt att försöka förklara.

12333271094_606771a799_o

Många pratar om de svenska skärgårdarna som världen bästa seglingsvatten. Med sitt platta vatten och sina fina naturhamnar. Och visst är det vackert, men avslappnat är det inte. Inte med barn. Överallt finns grynnor, prickar och andra båtar att väja för. Det ska skotas, trimmas, gippas och slås. Och flyttas från än den ena sidan till den andra. Och barnen, ja de ska varken synas eller höras. Bara sitta stilla och kräkas snällt i hinken. Snart är ni framme, snart är det över.

12334795114_81ac1ebb16_o

Ni styr in i den trånga hamnen, hittar en öppning och närmar er försiktigt. Grannen står motvilligt på däck, måste ju skydda sin perfekta fernissa. Kapten blir stressad, skriker ut order. Lillan måste kissa, och mobiltelefonen ringer. Men du måste hoppa. Nu, nu. För helvete. Hoppa. Ja, det tror sjutton att många tycker det bästa med att segla är att komma i hamn. När ungarna leker i land, och man kan pusta ut med en öl i handen. Jag överdriver kanske. Men visst var seglingen bättre förr. Innan barnen.

Jag blir alltid lite nervös när vi närmar oss land. På havet är det annorlunda. Där finns inga sjömärken att oroa sig för, nästan inga båtar och ingenstans att gå på grund. Vi seglar på samma bog så länge det går, ibland i flera veckor. Kroppen vänjer sig vid båtens rörelser. Båten styr sig själv. Vi justerar en grad eller två, varannan dag eller så. Det låter kanske långtråkigt. Och jo, det finns det många som tycker. De som inte har barn.

Långt här ute på havet, är den enda plats där jag faktiskt känner att jag räcker till som förälder. Långt från alla de intryck, frestelser och distraktionsmoment som land för med sig. Vi fiskar och fikar. Varvar skolarbete med timmar av legobygge. Tar hand om båten, oss själva och varandra. Pratar, och lyssnar. Pusslar och pysslar. Läser böcker, och slumrar en stund när andan faller på. Här ute finns inget som stör, här kan vi ta dagarna som de kommer, och njuter av tiden tillsammans.

12332412044_0c99801745_o

Ok, visst händer det att vädret ställer till det, och det är klart att det kan vara nervöst att angöra en främmande hamn. Och hur ljuvligt är det inte att kasta ankar i en stilla lagun efter veckor till havs. Ändå är det tiden här ute, dessa långa dagar av ostörd närvaro med mina barn som jag värdesätter mer än något annat på den här resan. Som jag tror jag kommer sakna allra mest nu när vi snart styr hemåt igen.”

12313701423_2ef3f82dcb_o

Gäller stora, och små båtar…

”Two years ago SCA announced it would enter a boat into the Volvo Ocean Race. They then took another bold move when they decided to enter the race with an all-female team. It’s not the first all-female crew in the history of the race, but this is the first time an all-female team will receive the same support as their male competition – from start to finish.

Why an all-female team? Globally, about 80 percent of the retail products SCA makes are purchased by women. This gives SCA a natural interest in the role of women in the hygiene of millions of families around the world. By entering this team in the Volvo Ocean Race, SCA is highlighting the strength of women in society and the ability of women to take on new challenges — be they at home or at sea.

With nine months to go to the start, Team SCA is in full training mode – both physical and sailing – at their training camp in Lanzarote, Spain.”

Tjejer + rosa = sant?

Såg verkligen fram emot filmen om Tjörn Runt i går eftermiddag. Såg speciellt fram emot att en av de tre båtarna man följde skulle vara en ren tjejbåt. Kul – äntligen! Det gick inte många minuter innan man insåg att allt var som vanligt! Rosa (nääee, just det, inom seglingsvärlden heter det ju magenta!) tröjor och rosa champagne kan man kanske acceptera, men måste tjejer alltid framställas som fnissiga, flamsiga och inte riktigt veta vad som ska göras.  Är övertygad om att de slet och kämpade lika hårt som resten av båtarna. De var förmodligen också duktigare seglare än många av männen som var med, men det var inte riktigt den bilden man fick av dem.

För övrigt var filmen lite småtrevlig och gör så att man längtar till sommaren igen.  Finns på SVT Play eller så är det bara att klicka här.

IMG_1651 IMG_1650 IMG_1649 IMG_1648 IMG_1646 IMG_1644 IMG_1643

Foto: SVT

 

2013 – vilket år…

IMG_1535Nu har vi lagt till vid en mental boj, och där tänkter vi ligga och småguppa under vintern. Tack till alla er som var delaktiga i alla goa seglingar, minnen och upplevelser och en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Jag fick tidigare i höstas frågan om jag ville vara med i Search Magazines årskrönika tillsammans med en massa andra inbitna seglare, och det tackar man ju inte nej till.  Det blir ju samtidigt som ett litet bokslut över året, och här är mitt ”oredigerade” bidrag.

Seglaråret 2013 började dåligt! Våra ledigheter inträffade nästan alltid samtidigt som – de få -dagar som det var eländigt väder. Vi hade t ex planerat den ”perfekta helgen” som vi var tvungna att ställa in för att prognosen pekade på 14-17 m/s. Behöver jag nämna att dagarna före och efter så var det 4-7 och perfekta halvvindar. Surt!!! Men självklart minns jag också kvällen med Anna Kjellberg när vi i en DS 37:a tränade inför Scandinavian Race Week 2013. Sååååå roligt, så det sitter fortfarande kvar som ett litet pirr i kroppen.

Höjdpunkten måste ju ändå vara just SRW 2013-veckan i Kroatien där jag tänjde mycket både på min komfortzon, mina rädslor och inte minst mina armmuskler. Den veckan handlade inte om cruising, och då var det ändå svaga vindar….

Men jag fick också det jag kanske tycker allra bäst om, en sen höstsegling i slutet av oktober. Vi fick den där perfekta helgen med alla vindar från alla håll. Det blev lite go kryss och och fantastiskt mycket undanvind så vi riktigt frossade i spinnakersegling. Så även om säsongen inte började så bra så avslutades den med ren propagandasegling. Seglade mer med spinnakern den helgen än jag kanske gjort på flera år.

En del av nästa säsong är redan planerad. Jag har bokat och kommer att vara skeppare på en egen båt i SRW 2014. En del av besättningen är handplockad och klar, och vi kommer att ha god tid på oss att sätta ihop resten av besättningen. Målet är 50/50 män och kvinnor och jag vill gärna att vi tillsammans jobbar med mål, värderingar och hur vi kan lära och stötta varandra.

Vi hade ju Anna Kjellberg som coach i SRW 13 och jag försöker lobba för att den möjligheten ska finnas även nästa år. Att under en vecka ha en person, med de erfarenheterna och kunskaperna, ombord som både ser helheten och de individuella förbättringspotentialerna är guld värt. Det jag ändå kanske ser mest fram emot för nästa säsong är att omvandla och omsätta de kunskaper, mod och självförtroende som jag skaffat mig i år till lite ”djävlaranamma” till nästa år.n Lite mindre snack och mycket mera verkstad ;-)

IMG_1533

 

Max Salminen, på väg till OS…

Max Salminen är uttagen till Svenska Olympiska Kommittés Topp- och Talangprogram!

Foto: svt.se

Foto: svt.se

I går kungjorde Svenska Olympiska kommittén att finnjolleseglaren Max Salminen blivit uttagen till deras topp- och talangprogram inför OS i Rio 2016.

 ”Det blev julafton tidigt för mig i år, jag är tillbaka i det Olympiska teamet” skriver Max på sin Facebooksida igår. Chefstränare Thomas Rahm säger att han är mycket glad för Max skull. Max Salminen kom 7:a på EM i Finnjolle tidigare i år, en fantastisk prestation så kort tid efter att han bytt till Finnjolle efter OS guldet i Stare.

Thomas Rahm, chefstränare för GKSS, säger vidare att: ”GKSS elitseglare ser fram emot 2014. Vi har ett starkt lag med många duktiga seglare. Vi har starka seglare i Finnjolle, Laser, Laser radial, 49er, 49er FX, och 470 herr. Vi är alltså med och slåss om OS platser i många klasser. Under 2014 seglas VM i september i Santander för alla OS klasser. Ett stort VM som också är nationsuttagningar till OS. Det börjar alltså redan nu avgöras vilka länder som får vara med på OS i de olika klasserna. Efter VM i Santander finns fortfarande chansen men det kommer bli betydligt svårare. Utöver detta kommer vi att bedriva viss träning på plats i Rio under 2014. Detta för att lära oss så mycket som möjligt om de lokala förhållandena i Rio. Något som är nödvändigt om vi ska klara av att prestera ännu bättre i Rio än vad vi gjorde i London.”