Lagning, meck och träning…

Vi började med säsongens första båtfrulle, i strålande sol. Prognosen säger propagandavindar hela helgen! Nu är det dags att tejpa gennakern som skörade i går. Inte så farligt men lite tråkigt. När vi trixat färdigt så ger vi oss ut och kör hela banan, så vi känner oss lite mer hemma inför Ornö Runt i morgon. Både med den, båten och varandra. Vi har ju inte seglat ihop sedan SRW i Kroatien i höstas och då på en Salona 38. Nu är det Niklas Bavaria 30 som gäller
image

Kärlek, grill och rubb…

Nu börjar grillsäsongen, och jag har nästan gjort det till min mission att få folk att sluta misshandla köttet med att stoppa in det i oljiga påsar, i tron att det ger smak. Nääää gott folk, det enda som händer är att det slår upp lågor och bränner. Lova mig att ni from i år börjar använda rubbing i stället!

Jag som älskar att ”pyssla i köket”  har ett alldeles särskilt gott öga – på gränsen till platonisk förälskelse – till Matgeek, och här får ni hans enkla recept på hur ni gör egen rubb.

Lova nu att sluta med ”oljepåsarna”!

Ju fulare skor ju bättre för fötterna…

Äntligen och slutligen (hoppas jag) har jag fått rätt diagnos på min eländiga fot. Det har varit allt från ”aggressiv” inflammation (???) till hallux valgus, till fel ihopväxt efter mitt benbrott = hopp-i-land-skada för flera år sedan, till en massa andra luddiga tankar. Jag har de senaste åren träffat läkare som, utan att jag ens tagit av skorna, vetat att det varit inflammation, och skrivit ut en hel drös piller. Jag har också träffat läkare som inte velat uttala sig själva utan hänvisat till sjukgymnast. Denna sjukgymnast, tittade, mätte och konstaterade att det var hallux vallgus och att jag skulle undvika att gå och att jag kunde glömma att någonsin skulle kunna ta långa promenader eller springa!!!!???? Jag har också träffat några som tyckt att jag skulle linda foten, ”alltid” ha den i högläge, eller inte brytt sig överhuvudtaget.

Till slut träffade jag en läkare som brydde sig. Hon tyckte t ex att jag skulle röntga foten – redan gjort – sa jag, och berättade att den då remitterande läkaren (efter mitt tjat)  konstaterade att det inte fanns några frakturer. Jag tolkade det som att det inte fanns några nya frakturer, men det visade sig att – HÅLL I ER – i min journal inte fanns nån bild på min ”trasiga” fot utan en helt frisk hand!!!!!!. Behöver jag säga att det inte var mina hand? Kanske att den läkaren borde ha reagerat på varför foten såg ut som en hand….

Nu gjorde vi i alla fall om röntgen och den visade att jag har artros i foten/tåleden. Förmodligen beroende på benbrottet och frakturerna. Jag ville först att det skulle vara en felläkt skada som man kunde operera, gipsa och sen skulle det vara bra, men nu blev det inte så…. Nu måste jag förhålla mig och den största och viktigaste förändringen är att byta ut ( =köpa nya ) skor. De ska vara väldigt dämpande, får inte ha några sydda sömmar över tåleden och nånting som hade med överrullning…. att göra.

SauconySagt och gjort! Jag ägnade lunchen åt att låta Fotriktigt ta hand om mig. Jag gick på band, fotades, spelades in och mättes på alla håll och kanter. Jag fick också tid för att prova ut inlägg. Bankkontot blev lite tjurig men mina tassar jublar och är så glada åt de nya joggingskorna, tofflorna och sandalerna. Mycket kan man säga om skor, men det verkar finnas ett klart samband mellan utseende och nytta. Ju fulare ju bättre, men vem bryr sig?

Det man kan fundera på är ju varför ingen kunde brytt sig tidigare. Ska det vara slumpen som avgör vilken utredning/behandling man ska få. Hur mycket har detta kostat i läkartid och i min tid. Nu har jag ett arbete som gör att jag kan, och får vara, flexibel, men det är inte självklart för alla.  Nu tog det onödigt mycket tid, onödig mycket smärta och onödigt mycket fel använda resurser.

Jag har äntligen lyckats! Kan det ha betydelse att jag är tillräckligt frisk, tillräckligt ”svensk” och tillräckligt påstridig…. Jag tror inte att all kris i sjukvården löses med mer resurser, det handlar om att använda de resurser som finns på bästa sätt!

 

 

Jag som trodde att jag kunde…

Hela Borås Stad håller på att migreras till Windows 8, och det skulle väl inte bli nån match! Jag som är datorvan, och som andra frågar till råds. Jag som kör Mac hemma och Ipad både hemma och på jobbet och inte har några problem att växla tänk… Trodde alltså inte att det skulle bli några som helst problem. Nu måste alla som ska migreras genomgå ett självutbildning/test för att bli godkända, men eftersom jag fortfarande trodde mig vara ”oövervinnelig” så hafsade jag mig igenom testet. Tyckte väl att det blev lite knepigt och att jag bara gissade, och när resultatet ploppade upp visade det sig att jag missat 49 %. Fatta va!!! Hälften missade jag. Det var bara att sätta igång med instruktioner och övningar och nya test, men eftersom jag prioriterat solen och påsken, så får jag ägna annandag påsk till att göra klart testet, för i morgon är det dags. Det blir dessutom premiär för min nya hybriddator.

Ibland är det faktisk lite roligt när egot får sig en käftsmäll 😉

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 13.55.47

Stressa för att kunna slappna av…

Jag har egentligen inga större problem varken med stress eller att ”stressa av”, fast visst gör man de klassiska felen när det drar ihop sig till en längre ledighet. Allt ska fixas, trixas och bli klart, oavsett om det hamnar som en tung påse i nån annans knä. Lite pinsamt är det ju, särskilt som att jag utbildar i Lean-principerna där utjämning är en av de viktigaste. Fast riktigt så här illa är det inte …

image

Hönsfötter i soppan…

Att äta annan och väldans annorlunda mat är en mycket stor del av nöjet med att resa. Som när vi t ex hamnade på ett födelsedagskalas på en av djonkerna i Halong Bay i Vietnam förra året. Kaptenen fyllde 25 år och kocken/maskinisten hade lagat en soppa på hönsfötter. Buljongen var jättegod men visst kändes det lite skumt att sitta och gnaga på fötterna. Men det lilla köttet som fanns mellan klorna var också gott.

Till detta serverades risbrännvin som smakade skunk, fast efter några ”äggkoppar” vande man sig faktiskt vid smaken 😉IMG_7473

IMG_2900

Årets sjöräddare …

Det finns några som jag är så imponerade av, och det är tjejerna  och killarna  i  Sjöräddningssällskapet och jag blir alltid glad och stolt när vi möter dem på sjön.Nu har några av dem fått välförtjänt uppmärksamhet. Grattis!

Årets sjöräddare

Årets sjöräddare finns i Stockholm, närmare bestämt i Österskär. I dag utsåg Sjöräddningssällskapet Årets Sjöräddare på båtmässan Allt för Sjön. Frivilliga sjöräddarna Pernilla Rosén, Krister Stark och Gunnar Ström  från RS Stockholm får utmärkelsen för sin dramatiska räddningsinsats den 14 december i fjol, då en man som fallit ur sin fiskebåt räddades från att drunkna i sista stund.

– Det är fantastiskt hedrande och roligt att ha fått den här utmärkelsen. Vi är väldigt glada för det, säger Pernilla Rosén, som var befälhavare ombord på räddningsbåten under insatsen.

Det var på eftermiddagen den 14 december som en privatperson hörde ett svagt rop på hjälp ute på Trälhavet norr om Resarö, och ringde till stationstelefonen där dagens jourhavande befälhavare Pernilla Rosén svarade.

– Jag förstod direkt att det var bråttom. Jag bad uppringaren att även larma 112 och ringde in min besättning. När larmet från sjöräddningscentralen kom var vi redan i båten.

De sökte av området varifrån ropen hade hörts med hjälp av radar, och snart föll sökarljusen på en tom båt. När de kom närmare såg besättningen en man som låg i vattnet och klamrade sig fast vid relingen. Han såg ut att vara på väg att tappa medvetandet, så ytbärgaren Krister Stark kastade sig genast i vattnet med en livboj och simmade fram till mannen. Efter hårt slit från besättningen lyckas man få upp den kraftigt nedkylda och då medvetslösa mannen i räddningsbåten och föra honom till land där ambulanshelikopter mötte upp.

– Känslan när vi fick upp honom och kunde svepa in honom i filtar var obeskrivligt skön, säger Krister Stark, som är relativt ny som frivillig sjöräddare och utförde ett av sina första skarpa uppdrag den här dagen.

Utmärkelsen Årets Sjöräddare är ett sätt att hylla frivilligheten, som har varit Sjöräddningssällskapets grundstomme ända sedan starten 1907. Sjöräddningssällskapets 2 000 frivilliga sjöräddare har jour dygnet runt, året om. De ställer upp med sin tid för att alla som vistas utmed vår långa kust och i våra stora sjöar ska känna sig trygga. De frivilliga sjöräddarna medverkar i över 70 % av all sjöräddning i Sverige.

Önskas intervjuer med de frivilliga sjöräddarna vänligen kontakta Emma Forseth, 031-7614001 eller 0708-726671.

Sjöräddningssällskapet är en ideell förening som räddar liv till sjöss, helt utan statligt stöd. Vi är 2 100 frivilliga sjöräddare längs den svenska kusten och i de största insjöarna, beredda att rycka ut i
alla väder, under årets alla dagar. Vi arbetar även med att förebygga olyckor till sjöss samt att sprida information och kunskap om sjösäkerhet.

Vi laddar upp för Singapore…

I slutet av maj flyger vi till Singapore för att hälsa på Calles son M med familj. Vi var där förra året men nu finns det ju en ny liten tjej också! Jag erbjöd mig då att jobba som ”hembiträde/hushållerska” bara för att få vara där, och nu kanske det får bli lite upp till bevis. Kan tänka mig att M kan behöva lite lyxtillvaro och jag pysslar gärna om henne :-)

Vi lärde oss förra året att priset ökar ”typ” en tusenlapp varje månad/vecka ju närmare avresa vi kommer så vi har redan bokat biljetter. Knappt 5.000 ToR/pers inkl avbeställningskydd kan man ju inte klaga på direkt! Vi har också valt att restiden till största delen ligger på natten så man kan gossa till sig ombord och vara lite fräsch när man vaknar.

Jag gillar ju lite uppladdning/resfeber så självklart har jag kollat lite i förra årets bilder…

IMG_7023

 








IMG_7032 IMG_7030

 

M & M bor i ett riktigt fräckt område. Hur ofta har man t ex hur många pooler som helst runt omkring huset. Fast det är inte ovanligt. Singapore är en riktig ”bling-bling-stad” och detta verkar nästan vara vanlig medelklassstandard.   Men att ha en pool med sandbotten är de visst ensamma om i hela Asien…

IMG_7045 IMG_7049

Självklart blev det besök både på Raffles och Marina Bay. Utsikten från 57:e våningen är fenomenal åt alla håll!

IMG_7068 IMG_7079 IMG_7085Singpore i kvällsljus är inte fel heller

IMG_7107 IMG_7112

 

 

Att äta champangebrunch på 64:e våningen är inte alls fel i trevlig sällskap <3