Maten är halva resan…

FullSizeRenderMat är en stor och viktig del av våra resor. Mat att äta, mat att titta på, roliga kryddor och konserver att köpa med och framför allt mat på roliga krogar. Den godaste maten (hittills) har nog varit på ett beachschack på en strand i Goa. Deras languster var så färska att de nästan klev på tallrikarna själva. För att inte prata om deras fantastiska pommes frites, som serverades till. Jag är ingen pommes-fantast i vanliga fall men dessa fick mig nästan att börja gråta av glädje. Att sitta under palmtaket med tårna nere i sanden 10 meter från vågorna i Indiska oceanen var ren o skär lycka.

När det gäller den tråkigaste maten får nog hela Sydamerika ta åt sig ”äran”. Fattar inte varför men nästan all mat där är smaklös. Det må vara fantastiska köttbitar, men nästan okryddade och till det en blandning av ris och svarta linser. Även detta okryddat! Fast där finns också konstiga saker att äta som stora vita larver, marsvin och hund… När vi bodde ”hemma hos” en indianstam inne i Amazonas så serverade de popcorn till nästan allting, och jag behöver väl knappast påpeka att de var osaltade!

Blev därför inte särskilt förvånad när resemagasinet Vagabond utsett Kuba till nr 4 av världens sämsta matländer. Ja,ja då tar vi väl med oss lite salt och peppar när vi åker dit i november.

 

 

 

2 x #OrnöRunt…

Det blev en ”utmanande” träningsrunda på torsdagen. Efter lite trix, meck och en extrautur till div affärer så seglade vi ut för att segla #ornörunt-banan. Kändes viktigt att, inte bara bli kompis med båten, utan också att ha koll på kritiska passager, vägval och på banan. Sen var ju båten ny för både mig, Calle och Marianne, Så det var förmodligen en utmaning för Niklas att på en dag få oss att förstå ”vilket snöre som gick till vad”.

Vi började racet på lördagen med att tjuvstarta 1-2 sekunder. Surt som f-n, men vi hade tur som låg nära startbojen så vi tappade inte så mycket. Värre var det när vi lyckades sköra gennakern på första halvinden upp mot Ornö Huvud. Surt…… Men efter att ha ”gnabbats” lite så tog vi nya mentala krafttag och seglade upp oss ordentlig. När vi rundat Ornöhuvud hade vi en sträckbog i 8-11 m/s, som sen blev lite besvärlig när det kom ett ”oväder” över oss och vindarna började snurra runt och gå upp i 15 m/s. Vi var många båtar som broachade och snurra runt ett tag. Men även det fixade vi fint, så efter att ha knött oss igenom Läskiga hålet (ja, det var Marianne som döpte det till det, efter fredagens träning) så var det bara att forsa fram resten av banan i en god och frisk halvvind. Vi landade på 112 av 145 båtar, och kan nog vara nöjda med det, efter vad som hänt.

Att jag sedan äntligen lyckades få träffa Roger Hellström från S/Y Magda i och AQUA-REL i IRL var ju extra roligt, så länge som vi ”pratat” med varandra på sociala medier :-)

Stockholms skärgård gav i alla fall mersmak!

11348980_10153256351952332_1647108018_n

Vår skörade gennaker Foto: Roger Hellström

2015-05-22 16.06.56

Marianne ser ut att njuta lite

2015-05-22 12.12.49

Niklas och Calle har koll på instrumenten

IMG_3057

Calle har koll på masten… eller nåt. Ingen fattade egentligen vad han kollade på. Tror nog att han bara gillade att stå där i vinden ;-)

11377374_10153282055497822_7617414605221986944_n

Det må vara i slutet av maj, men attans vad kallt och blåsigt det är när det blåser i

IMG_3062

Att förtöja vi träd var en liten ny upplevelse för mig

2015-05-22 08.20.21

”Havsorkestern”, en Bavaria 30 och vårt hem för några dagar

 

Lagning, meck och träning…

Vi började med säsongens första båtfrulle, i strålande sol. Prognosen säger propagandavindar hela helgen! Nu är det dags att tejpa gennakern som skörade i går. Inte så farligt men lite tråkigt. När vi trixat färdigt så ger vi oss ut och kör hela banan, så vi känner oss lite mer hemma inför Ornö Runt i morgon. Både med den, båten och varandra. Vi har ju inte seglat ihop sedan SRW i Kroatien i höstas och då på en Salona 38. Nu är det Niklas Bavaria 30 som gäller
image

Kärlek, grill och rubb…

Nu börjar grillsäsongen, och jag har nästan gjort det till min mission att få folk att sluta misshandla köttet med att stoppa in det i oljiga påsar, i tron att det ger smak. Nääää gott folk, det enda som händer är att det slår upp lågor och bränner. Lova mig att ni from i år börjar använda rubbing i stället!

Jag som älskar att ”pyssla i köket”  har ett alldeles särskilt gott öga – på gränsen till platonisk förälskelse – till Matgeek, och här får ni hans enkla recept på hur ni gör egen rubb.

Lova nu att sluta med ”oljepåsarna”!

Ju fulare skor ju bättre för fötterna…

Äntligen och slutligen (hoppas jag) har jag fått rätt diagnos på min eländiga fot. Det har varit allt från ”aggressiv” inflammation (???) till hallux valgus, till fel ihopväxt efter mitt benbrott = hopp-i-land-skada för flera år sedan, till en massa andra luddiga tankar. Jag har de senaste åren träffat läkare som, utan att jag ens tagit av skorna, vetat att det varit inflammation, och skrivit ut en hel drös piller. Jag har också träffat läkare som inte velat uttala sig själva utan hänvisat till sjukgymnast. Denna sjukgymnast, tittade, mätte och konstaterade att det var hallux vallgus och att jag skulle undvika att gå och att jag kunde glömma att någonsin skulle kunna ta långa promenader eller springa!!!!???? Jag har också träffat några som tyckt att jag skulle linda foten, ”alltid” ha den i högläge, eller inte brytt sig överhuvudtaget.

Till slut träffade jag en läkare som brydde sig. Hon tyckte t ex att jag skulle röntga foten – redan gjort – sa jag, och berättade att den då remitterande läkaren (efter mitt tjat)  konstaterade att det inte fanns några frakturer. Jag tolkade det som att det inte fanns några nya frakturer, men det visade sig att – HÅLL I ER – i min journal inte fanns nån bild på min ”trasiga” fot utan en helt frisk hand!!!!!!. Behöver jag säga att det inte var mina hand? Kanske att den läkaren borde ha reagerat på varför foten såg ut som en hand….

Nu gjorde vi i alla fall om röntgen och den visade att jag har artros i foten/tåleden. Förmodligen beroende på benbrottet och frakturerna. Jag ville först att det skulle vara en felläkt skada som man kunde operera, gipsa och sen skulle det vara bra, men nu blev det inte så…. Nu måste jag förhålla mig och den största och viktigaste förändringen är att byta ut ( =köpa nya ) skor. De ska vara väldigt dämpande, får inte ha några sydda sömmar över tåleden och nånting som hade med överrullning…. att göra.

SauconySagt och gjort! Jag ägnade lunchen åt att låta Fotriktigt ta hand om mig. Jag gick på band, fotades, spelades in och mättes på alla håll och kanter. Jag fick också tid för att prova ut inlägg. Bankkontot blev lite tjurig men mina tassar jublar och är så glada åt de nya joggingskorna, tofflorna och sandalerna. Mycket kan man säga om skor, men det verkar finnas ett klart samband mellan utseende och nytta. Ju fulare ju bättre, men vem bryr sig?

Det man kan fundera på är ju varför ingen kunde brytt sig tidigare. Ska det vara slumpen som avgör vilken utredning/behandling man ska få. Hur mycket har detta kostat i läkartid och i min tid. Nu har jag ett arbete som gör att jag kan, och får vara, flexibel, men det är inte självklart för alla.  Nu tog det onödigt mycket tid, onödig mycket smärta och onödigt mycket fel använda resurser.

Jag har äntligen lyckats! Kan det ha betydelse att jag är tillräckligt frisk, tillräckligt ”svensk” och tillräckligt påstridig…. Jag tror inte att all kris i sjukvården löses med mer resurser, det handlar om att använda de resurser som finns på bästa sätt!

 

 

Jag som trodde att jag kunde…

Hela Borås Stad håller på att migreras till Windows 8, och det skulle väl inte bli nån match! Jag som är datorvan, och som andra frågar till råds. Jag som kör Mac hemma och Ipad både hemma och på jobbet och inte har några problem att växla tänk… Trodde alltså inte att det skulle bli några som helst problem. Nu måste alla som ska migreras genomgå ett självutbildning/test för att bli godkända, men eftersom jag fortfarande trodde mig vara ”oövervinnelig” så hafsade jag mig igenom testet. Tyckte väl att det blev lite knepigt och att jag bara gissade, och när resultatet ploppade upp visade det sig att jag missat 49 %. Fatta va!!! Hälften missade jag. Det var bara att sätta igång med instruktioner och övningar och nya test, men eftersom jag prioriterat solen och påsken, så får jag ägna annandag påsk till att göra klart testet, för i morgon är det dags. Det blir dessutom premiär för min nya hybriddator.

Ibland är det faktisk lite roligt när egot får sig en käftsmäll 😉

Skärmavbild 2015-04-06 kl. 13.55.47

Stressa för att kunna slappna av…

Jag har egentligen inga större problem varken med stress eller att ”stressa av”, fast visst gör man de klassiska felen när det drar ihop sig till en längre ledighet. Allt ska fixas, trixas och bli klart, oavsett om det hamnar som en tung påse i nån annans knä. Lite pinsamt är det ju, särskilt som att jag utbildar i Lean-principerna där utjämning är en av de viktigaste. Fast riktigt så här illa är det inte …

image

Hönsfötter i soppan…

Att äta annan och väldans annorlunda mat är en mycket stor del av nöjet med att resa. Som när vi t ex hamnade på ett födelsedagskalas på en av djonkerna i Halong Bay i Vietnam förra året. Kaptenen fyllde 25 år och kocken/maskinisten hade lagat en soppa på hönsfötter. Buljongen var jättegod men visst kändes det lite skumt att sitta och gnaga på fötterna. Men det lilla köttet som fanns mellan klorna var också gott.

Till detta serverades risbrännvin som smakade skunk, fast efter några ”äggkoppar” vande man sig faktiskt vid smaken 😉IMG_7473

IMG_2900