Hurra!!!!

Äntligen är båten i sjön. Den plumsade i fredags  och i går mastade vi på. Det sista är ju inte riktigt lika roligt. Mest beror det på att det gör man en gång per år så det blir ju ingen riktig rutin, Det beror nog också på att vi alltid gör det på två. Det verkar alltid hända nåt, men alltid nått nytt så man har liksom ingen nytta av det. Kan inte lära sig för just det trasslet kommer för det mesta inte tillbaka . Det kommer nya trassel! Men i år hade vi tur med precis allting. Ett fantastiskt väder med alldeles lagom temperatur. Inte för kallt och inte för varmt. Nästan ingen vind och det bästa av allt, nästan inga andra båtar som tänkte masta på.

I år hade vi också fått hjälp av Lars 80 år ung! Det den goe göbben inte vet om att masta på är nog inte värt att veta. Dessutom har han en likadan båt som oss,  en NF. Så utan problem och på rekordtid kom pinnen på!

Å så ska ju vindexen på, men det brukar jag ”delegera” till Calle. Blir ju yr bara av att ställa mig på en stol… Den lelle pricken längst upp i masten är hans huvud!